Det har snart gått fyra veckor sedan vi slutade amma. Leona har nu hunnit bli 16 månader. Äntligen, efter dagens bad tillsammans, känns det som att amningen är ett avslutat kapitel. Tidigare, när vi precis slutat amma, gjorde jag misstaget att försöka bada tillsammans med Leona. Det hade då kanske gått en veckan sedan vi ammade för sista gången. En liten kort stund gick det bra i badet, vi lekte med badleksakerna tillsammans. Men sedan fick hon syn på dem, och som vanligt när vi badar tillsammans sökte hon bröstet och ville amma. När hon inte fick det kan ni ju själva räkna ut hur ledsen och arg hon blev. Sedan dess har min man fått bada henne, eller så har jag gjort det men då har tjejerna fått bada själva.
Men idag kunde jag inte undvika det längre. Det kändes som att hon var redo att bada med mig. Hon söker inte alls efter bröstet längre, min mjölk har sinat och hon verkar inte reagera när hon ser dem längre. Nattningarna är det som fortfarande strular en del. Tidigare ammade jag alltid henne till sömns, nu försöker vi hitta nya rutiner tillsammans. Ibland har Leona blivit så frustrerad och arg när vi ska natta henne eller om hon vaknat på natten, hon har varit otröstlig emellanåt. Men det känns som att vi har börjat hitta rutiner som fungerar, men det är en liten bit att gå än. Men jag tror att det bara är att vänja henne vid den nya rutinen så kommer allt att ordna sig, jag hoppas det verkligen.
I varje fall så badade jag och tjejerna idag. Det gick så otroligt bra, så skönt! Nu kanske jag äntligen kan andas ut lite. Leona lekte med mig och Alicia utan bekymmer, tittade inte ens åt brösten till. Reagerade inte överhuvudtaget. När jag satte mig ner i badet så sträckte hon sig mot mig och jag tänkte att nu kommer paniken bryta ut. Men nej då, när jag tog emot henne ville Leona bara sitta i mitt knä och leka otroligt nog. Vilken lättnad! Nu är det bara den sista pusselbiten med nattsömnen kvar sedan så är amningen ett avslutat kapitel. Det känns inte längre som att det är bröstet hon vill ha när hon vaknar på natten men att hon saknar den trygghet som vi delade i de stunderna, att det är det som gör henne så frustrerad. Så nu kommer det bli mycket gos framöver!
Leona lär sig nya saker varje dag just nu, det är så otroligt roligt att få följa hennes utveckling. Nu svarar hon på frågor med ja eller nej, ”mmm” med en nick eller så skakar hon på huvudet och säger ”nä.” Hon kommunicerar allt mer. Hon kan hämta saker om jag ber henne, hon vet vad alla rummen i huset heter, och de flesta kroppsdelarna. Hon gör sig förstådd, tex. så tar hon tag i min hand och drar med mig och visar vad hon vill om jag inte förstått henne fort nog. Hon kan komma med en pipmugg i högsta hugg och dra med mig till köket där hon pekar på kylskåpet när hon vill ha mjölk. Hon säger till när hon vill få blöjan bytt, då säger hon ”blä” och slår sig på rumpan eller springer och hämtar skötväskan.
Nya ord kommer över hennes läppar varje dag. Det är så spännande nu! Hennes utveckling verkligen sprudlar. Några av alla ord hon kan säga är: mamma, pappa, mormor (momo) , farfar (vava) , den, där, blä, min, mjau, mu, vad, det, korv, tack, Odin, vov, är, namnam, oj, ha. Och nu har hon även börjat sätta ihop kortare meningar. Hon säger orden fort, nästan som om de vore ett ord, men vi förstår ändå vad hon säger. ”Vadärde?” Frågar hon om och om igen under dagen. Även varianten ”vadvarde?” säger hon när det är något nytt ljud hon undrar över. Och så idag sa hon istället för ”den” och peka på det hon vill ha som hon tidigare gjort så sa hon ”denjaha!” (Den vill jag ha.) och pekade på en leksak som hon ville leka med men som hon inte nådde. Så stolt mamma här hemma!
