Så hur gick första lämningen och första vilan på förskolan?
Nu är vi inne på 6:e dagen av inskolningen. Den första veckan har gått över förväntan måste jag säga. Sakta har Leona lärt känna pedagogerna och de andra barnen på hennes avdelning. Varje morgon springer hon glatt in och börjar leka direkt, det är så skönt att se. Hon verkar trivas som fisken i vattnet tack och lov, så jag hoppas att detta ska gå bra! Det har varit lite tufft för henne att hålla sig vaken ända tills vilan, redan innan lunch märks det att hon börjar bli trött, vissa dagar har hon rent av blivit lite gnällig. Inte lätt att vara liten ibland, med så mycket nytt runt sig! Men jag tänker att hon kommer att vänja sig vid tempot och när hon lärt känna miljön så kommer inte krafterna tryta lika snabbt. Förhoppningvis.
Det största orosmomentet under den gångna veckan har faktiskt varit luncherna. Leona har som bäst pillat i maten och inte alls fått i sig speciellt mycket. Jag har suttit med varje dag men trots det har hon inte riktigt vågat smaka på maten alla gånger. Att hon dessutom är nästan övertrött vid den tiden underlättar ju inte saken, men vad ska man göra. Jag tror att det är trötthet i kombination med att det är så mycket stoj och stimm i matsalen som gör det lite svårt för henne. Hon är inte van att vara i sånna miljöer med så många barn som i matsalen, så det blir mycket att ta in och titta på. Vi får helt enkelt fortsätta lirka med maten och hoppas att hon snart får igen aptiten när hon känner sig tryggare vid matbordet. Frukt däremot äter hon som om det inte fanns någon morgondag!
Under inskolningen har vi varit på förskolan mellan 9-14 varje dag, vi har fått väcka henne när det är dags att åka hem. Schemat ser likadant ut den här veckan med det lilla undantaget att jag nu ska börja lämna henne där. Först korta stunder för att sedan öka på tiden successivt. Idag var det dags för den första lämningen, behöver jag förklara hur mycket jag har oroat mig inför denna dagen!? Men vet ni vad, det gick jättebra! Jag sa ett snabbt hejdå, fick en stor blöt puss sedan lämnade jag över henne i en av pedagogernas famnar. Hon bara tittade storögd på mig men sa ingenting, så jag smet snabbt iväg. Separationsångesten rev i mig den timmen jag var ifrån min lilla men det hade gått jättebra! Så otroligt skönt, nu får vi bara hoppas att det håller i sig!
Vilan är en annan sak som jag har bävat inför. Första veckan så har jag sövt henne, för att ge henne trygghet i den nya situationen, och det har faktiskt gått jättesmidigt! De små får var sin madrass med en kudde och filt på golvet i vilorummet, sedan spelar de lugn avslappningsmusik under tiden barnen sover. Leona har även fått med sig sin favoritnalle som hon kramat medan hon sovit, så sött! Jag la mig faktiskt bredvid henne på den lilla madrassen för att ge henne trygghet, först låg hon och tittade sig omkring och frågade hela tiden, ”vad var det?” Men tillslut så somnade hon. Så har det fortsatt hela första veckan och hon har somnat ganska omgående, vilken lättnad! Om hon ändå var lika smidig hemma vid nattningen!
Så idag var det dags för den första vilan utan mamman vid hennes sida. Jag var så nervös men det gick bra även det. Hon blev lite ledsen när hon insåg att jag inte skulle följa med, men det var ingen panikartad gråt. Jag satte mig utanför vilorummet och jag kunde höra hur hennes gråt tystnade efter bara några minuter. Efter femton minuter kom hennes pedagog ut och sa att hon sov så gott nu, så underbart! Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå speciellt bra men så skönt att jag hade fel! Nu sover hon fortfarande så jag väntar nu på att hon ska vakna. Det värkar som att hon kommer sova tills väckningen vid 14 även idag, nu kan jag bara hoppas att det fortsätter såhär!
