11. Mina förväntningar inför förlossningen

Det här är mitt bidrag till #denstorabloggutmaningen som @namnoribebisen och @bolmgren startat. Dagens ämne är: Mina förväntningar inför förlossningen. Är du med?

När jag var gravid med lilla Alicia i magen läste jag allt jag kom över om förlossningar. Jag har alltid tyckt att det är ett väldigt intressant ämne som fascinerat mig. Jag tittade även på massvis med avsnitt av tv program som "one born every minute" där man får se klipp från verkliga förlossningar. Som gravid ville jag veta allt som skulle kunna hända, för att kunna förbereda mig mentalt inför förlossningen.

Jag förstod ju att det skulle göra ont, men har man inte gått igenom en förlossning är det svårt att föreställa sig hur det kommer att kännas och hur man kommer att reagera på smärtan. Jag övade mycket på andningen innan förlossningen och hoppades kunna andas mig igenom smärtan. Jag önskade att jag skulle kunna klara av förlossningen utan smärtlindring, möjligtvis testa lite lustgas om jag kände att det behövdes.

Annars hade jag inga direkta förväntningar på själva förlossningen, det är inget som man kan planera innan det väl är dags, det gäller att försöka ta det som det kommer. Jag försökte fokusera på att för varje värk var det en värk mindre innan vi äntligen skulle få träffa vårt lilla barn. Vid en punkt under förlossningen levde jag för varje andetag, totalt fokus på att andas in och andas ut, allt för att kunna hålla mig lugn och hantera smärtan.

Jag kan ärligt säga att jag inte förväntade mig att förlossningen skulle ta så lång tid som den faktiskt gjorde. Jag hade läst att det ibland kan ta väldigt lång tid, men jag trodde inte att det skulle bli riktigt så för mig, i varje fall inte så lång tid som det faktiskt tog. Från den första värken tog det 56 smärtsamma timmar innan lillan kom upp på mitt bröst. Men lillan är värd varenda liten sekund av den smärtan.

Jag är glad att jag klarade av att föda utan smärtlindring som var mitt mål. I ett par timmar använde jag mig av lustgas men det var inte riktigt min grej. Istället för att andas in fort när värken var påväg tog jag djupa lugna andetag under värken, för att med maskens hjälp lättare kunna fokusera på andningen. Men det var nära att det brast för mig en stund där på slutet när jag öppnade mig de sista sisådär fyra centimetrarna på kanske 40 minuter. Som tur var kom krystvärkarna sedan och gav mig hopp om att slutet var nära. 

Något annat som jag inte förväntade mig var att det skulle krävas åtta drag med sugklockan innan lillan flög ut på mitt bröst. Jag var helt slut, värkarna var inte som de skulle, inga direkta krystvärkar och lillan började bli påverkad av det långa värkarbetet. Det var så nära att det blev ett snitt men i sista stund kom hon, vår lilla älskling. Väldens underbaraste lilla Alicia, 2870 gram och 49 centimeter kärlek. 


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer

eschutz
eschutz,
Jag har en bild av hur jag skulle vilja att min förlossning blev men å andra sidan har jag ju förstått att den kontrollmänniska jag är kan inte planera o bestämma förlossningen, de blir som de blir.. att de gör ont kommer jag inte förneka för de kan ju knappat vara bekvämt o skönt o föda men en jävla upplevelse (förlåt för svordomen) 🙈😇
nouw.com/eschutz
mammashus
mammashus,
Ja det blir som det blir, och förhoppningsvis som du önskar. 😊 Det är verkligen en otroligt häftig upplevelse trots all smärta. 😍
nouw.com/mammashus