Och priset för världens sämsta mamma går till...

Vid middagstid idag var jag i köket och lagade mat, vårgrön soppa, med lillan sittande i sin matstol bredvid mig. Hon lekte glatt med sin älskade bitleksaks giraff. Hon tycker det är så kul att kasta iväg den ner på golvet, och brukar skratta när jag tar upp den åt henne. När jag nästan var klar med maten började hon bli rastlös och uttråkad, och dum som jag var satte jag henne i hennes gåstol.

M hade precis tänt en brasa i kaminen innan han gick till jobbet och nu brann den för fullt, och började värma upp köket. Vi har pratat om att sätta upp ett skyddande galler runt om kaminen, men då lillan inte kan krypa än har det inte känts aktuellt. Istället bestämde vi oss för att sätta upp ett skydd framför brasan inför nästa säsong i höst. Tills dess har vi ställt vedkorgen framför så att hon inte ska kunna komma åt kaminen av misstag.

Tidigare har det gått sakta när hon sitter i gåstolen, det har mest varit att hon suttit däri och lekt med leksakerna framför sig. Men på senaste tiden har hon listat ut hur man tar sig fram med den. Idag utforskade hon köket, stod och kände på köksskåpens textur, eller klämde på sin stolsdyna. Köket var ett nytt territorie för henne, och så många saker att försiktigt utforska.

Men så ser jag som i slowmotion hur hon har tagit sig fram till vedkorgen, på något sett flyttat den något trots sin tyngd, och hennes lilla hand sträcker sig mot kaminen. Mitt hjärta stannade i det ögonblicket. Jag ryckte upp henne i min famn i samma sekund som hennes ena fingerspets snuddade vid den varma kaminen. Jag tror hon blev mer rädd för det än att hon brände sig, men hon började gråta. Så fort jag vaggade henne i min famn lugnade hon sig dock, och verkade inte ha ont. Jag sköljde fingret i ljummet vatten en stund, en smått hysterisk mamma och en glad bebis som plaskade med vattnet.

Fy tusen vad dålig jag känner mig, som världens sämsta mamma. Jag önskar jag kunde få det ogjort, eller att jag kunde ta det onda i hennes ställe. Som tur är verkar hon inte ha ont, det är det enda som lindrar min ångest. Nu är det ett bebisfritt kök tills kaminskyddet är uppe! Nej usch, jag vill bara få detta ogjort, jag vill aldrig att lillan ska må dåligt eller skada sig. Mitt mamma hjärta går sönder!

Det är inte det lättaste att gå en promenad ensam med både barnvagnen och en ivrig vovve. Oftast brukar M eller någon annan vara med och de håller då i Freja, men den här gången gick jag själv med de båda. Jag har verkligen inte fått in en rutin i hur jag ska hålla reda på de båda samtidigt, så har någon något tips tas det tacksamt emot.

Vi var inte de enda som valt att ge sig ut i vårvädret, så vi mötte många andra som promenerade innan vi kom ut på en stig i skogen som var lite mer avskild. Innan dess blev Freja så ivrig så fort någon kom i närheten, drog och skällde. Fick stanna varje gång och hålla in vovven, det var smidigast så, ville inte riskera att hon tex. skulle trassla in sig med vagnen, i värsta fall välta den.

Det finns många stigar i skogen i närheten av vårt hus, och den här gången valde jag att utforska en ny. Teoretiskt sett, fågelvägen, skulle den vara lite kortare än den vanliga rundan jag brukar gå. Men den var väldigt backig, stigen gick upp och ner om vartannat. Det var emellanåt tungt att putta upp vagnen för kullarna. Kom en sten eller rot i vägen fick jag ta i allt vad jag orkade. Det i kombination att ha en bångstyrig hund i koppel blev ett bra träningspass. Perfekt mammaträning. 

Alicia 6 månader och 8 dagar.

Body, strumpor, newbie, Kappahl.
Jeans, H&M.
Dregglis, Name it.

Mammas busunge har så många konstiga ljud för sig just nu. Rösten testas för fullt. Det stoas och stimmas, skriks och skrattas om vartannat. Tokfia!