Årets första magsjuka


Julledigheten gick fort, och nu är vi tillbaka i vardagen igen. Mer eller mindre i varje fall, fyra dagar har tjejerna varit på förskolan i januari totalt. Sedan blev tyvärr Leona först förkyld sedan tätt följt av en magsjuka. Självklart hade vi turen att bli smittade hela familjen, en efter en... Vi är nu inne på andra veckan med vab (vård av barn) och än ser vi inte ljuset i slutet av tunneln. Men jag allt för mina små, de betyder allt. Sjukdomen har varit långdragen också, Leona var sjuk i fem dagar innan hon mådde bättre igen och Alicia har varit dålig i lite drygt fem dagar nu, hoppas verkligen att det vänder för henne snart.

Den senaste tiden har inte varit rolig, tjejerna har mått så dåligt, och även vi föräldrar blev smittade. Inte det lättaste att ta hand om sjuka barn när man själv är dålig, men som tur var gick det över fortare för oss. Men det har varit många sömnlösa nätter, oräkneliga sängklädersbyten mitt i natten, oändliga maskiner med tvätt och sanering av hela huset. Men det jobbigaste av allt har nog varit att Alicia har varit väldigt medtagen. Inte kunnat äta sedan i onsdags, inte fått behålla någon mat (men fått behålla vätska som tur är) och så feber på det. Leona var likadan men sedan så vände det för henne, men Alicia har inte kommit till den punkten än.

Inatt nådde hon botten. Hon vaknade helt panikslagen, skakade och pratade osammanhängande. Först trodde jag att hon hade ont i magen eller mådde illa, men sedan förstod jag att hon var livrädd. En hemsk mardröm troligtvis, men jag har aldrig sett henne så rädd tidigare, det gick knappt att få kontakt med henne. Under dagen idag hände det igen. Hon hade äntligen somnat på en Alvedon bredvid mig i soffan, febern hade lagt sig lite. Men sedan såg jag hur hon gick från att fridfullt snosa bredvid mig till att vrida på sig oroligt och grimasera. Sedan vaknade hon återigen upp livrädd. Om hon nu verkligen vaknade, såhär i efterhand funderar jag på om hon fortfarande drömde. Men hon yrade och såg i syne, stora uppspärrade ögon, det gick att prata med henne och hon svarade på frågor. Men det hon sa sände kalla kårar längst min ryggrad.

Det var som om hon fortfarande drömde, eller såg i syne. Hon pratade osammanhängande om att det var någon bakom mig, hon frågade vad jag gjorde för läskigt med alla djuren (inga djur i rummet förutom vår hund som låg och sov.) Även ljud verkade vara förvrängt, Leona satt och slog med en penna mot pappret och Alicia frågade vem som stampade så läskigt. Men samtidigt svarade hon om jag frågade något, om än osammanhängande ibland. Det var så obehagligt och skrämmande. Vad kan detta ha varit? Feberyra? Mardröm? Nattskräck? Pratat i sömnen? Resten av dagen vilade hon på soffan och framåt kvällen fick hon behålla lite mat och blev därmed lite piggare. Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att hon får sova inatt och mår bättre i morgon, annars måste vi åka till sjukhuset med henne.

Men vill inte bara fokusera på allt det negativa den här månaden, det har varit många bra dagar också. Tjejerna hade långledigt över jul och spenderade de två första veckorna av januari hemma. Vi åkte till Ljungbybadet och badade till tjejernas glädje, de verkligen älskar att bada. Mycket tid har även spenderats med vänner och familj, i lekparker och i naturen. En av höjdpunkterna för Alicia har varit att börja på simlek en gång i veckan, med hennes bästa vän från förskolan, det har hon fullständigt älskat och är det ända hon pratar om just nu.


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229