Att bearbeta en förlossning


I September har det gått ett år sedan lilla Alicias födelse. Ett helt år då jag har kunnat bearbeta allt som hände de där dagarna i slutet av september förra året. Stundtals har det känts tufft, att det blev en så långdragen förlossning som slutade med sugklocka. Tanken har slagit mig att jag inte var stark nog att krysta ut Alicia. Inte stark nog att göra det som kvinnor gör dagligen i hela världen, som ska vara så naturligt och självklart.

Från första värk tills det underbara ögonblicket då Alicia kom upp på mitt bröst tog det 56 timmar. Nästan tre dygn med värkar minst var tionde minut, utan smärtlindring. 56 trötta, slitsamma, smärtsamma timmar. Utan min man vid min sida hade jag aldrig klarat av det, han var mitt stöd, min smärtlindring och mitt ankare. Men utan att tveka skulle jag gå igenom allt igen för min dotters skull.

Värkarna avlöste varandra, och genom att gå in i mig själv och fokusera på andningen medan min man masserade mitt ryggslut där mycket av smärtan satt tog jag mig igenom värk efter värk. Men så fort jag låg ner så blev värkarna allt mer oregelbundna, så tillslut togs de hål på hinnorna och värkstimulerande dropp sattes in. Men trots det blev värkarna aldrig riktigt som de skulle. På slutet avlöste de varandra utan uppehåll, för korta och täta för att vara effektiva, jag kunde inte ens säga när jag hade en värk längre. Att krysta utan krystvärkar var inte det lättaste.

Klockan 00:39, nästan tre dygn sedan förlossningen startade, tog vi beslutet att det var dags för sugklocka, jag var utmattad, värkarna kom hela tiden, lillan satt fast och hennes hjärtljud började bli påverkade. Sugklockan lossnade två gånger innan den började hjälpa till. Efter 8 drag och alla mina krafter kom äntligen vår älskade dotter till världen, kl 01:02 den 24/9 2015. Alicia Mikaela 2870 gram och 49 centimeter kärlek.

Tanken på att om vi inte haft modern sjukvård, värkstimulerande dropp och sugklocka, då vet jag inte om vi båda hade överlevt, återkommer då och då i mitt huvud. Vem vet hur lång förlossningen blivit då och om jag haft några krafter kvar, eller om lillan skulle blivit allt för stressad av det långa förloppet. Tanken bleknar lite dag för dag, och det känns skönt att skriva ner den och sedan gå vidare.

Det som räddat mitt sinne i de stunderna av tvivel var barnmorskan som mitt i natten när lillan låg och snosade på mitt bröst för första gången viskade du gjorde allt i din makt, du kunde inte gjort något annorlunda. Rätt människa på rätt plats kan ha en så stor betydelse för en medmänniskas liv. Dessa vardagshjältar som bara gör sitt jobb men samtidigt gör en så stor skillnad. Jag har burit med mig dessa ord sedan den där dagen, och de har hjälpt mig att bearbeta det som hände och att komma vidare.

Och jag gjorde verkligen allt i min makt. Det har hjälpt mig att acceptera allt som hände och nu känner jag mig faktiskt stolt. Trots att förlossningen var så mycket tuffare än jag hoppats på så lyckades jag på något vis klara mig utan smärtlindring (använde dock lustgas ett par timmar på den lägsta nivån innan krystvärkarna började) som var mitt mål, jag ville inte att liten skulle födas drogad.

Om jag skulle få äran att gå igenom en till graviditet, en till förlossning så är det några saker jag hoppas går annorlunda. Jag kan bara hoppas att nästa förlossning går lite snabbare, att jag har krafter kvar när det väl gäller. Och det är väl just det jag skulle vilja ha i åtanke. Spara på krafterna. Ta en sovdos istället för att ligga och ta värk efter värk natten igenom. Och försök att äta lite mer, du behöver verkligen alla krafter du kan få.

Det går ju inte att planera en förlossning, allt kan hända, alla förlossningar är olika, så jag hade inte så många förväntningar inför födseln. Jag ville fokusera på andningen, hålla mig lugn, och helst inte ta någon smärtlindring. Och på det stora hela blev det faktiskt så, om än mycket mer långdraget än jag någonsin kunnat tänka mig. Men belöningen, vår älskade dotter, är värd all smärta i världen. Hon är den finaste som finns. Mamma älskar dig oändligt mycket gumman. 



Hela min förlossningsberättelse kan du läsa här.


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer

bolmgren
bolmgren,
Värkar i tre dygn är jobbigt :/ tänk såhär! Du, fixade de! Nu klarar du allt här i världen 😘
nouw.com/bolmgren
mammashus
mammashus,
Ja precis, tack, ska försöka tänka så! 😊 Tänk så starka alla mammor är! 💪🏻😘
nouw.com/mammashus
bolmgren
bolmgren,
Ja väldigt! Tänk om gubbarna skulle genomgå detta 😆 de hade ju coolat vippen direkt 😂
nouw.com/bolmgren
mammashus
mammashus,
Hahha ja! 😂 Dock tål M mkt smärta och är såå stark så vem vet. 😅
nouw.com/mammashus
Stinasmamma
Stinasmamma,
Det är exakt som barnmorskan sa; Du gjorde allt i din makt! Du fick en liten knuff på vägen bara. För det är du som gjorde allt arbete i de där 56 timmarna (bortsett från all massering och stöd från mannen din). Massor av kramar 😙
nouw.com/stinasmamma
mammashus
mammashus,
💜 Ja han hade det inte lätt, fick massera mig i säkert fem timmar. 😅 Tack, Massor av kramar!
nouw.com/mammashus
marcusdotter
marcusdotter,
Känner igen massa delar av din förlossning: långdraget värkarbete, värkstimulerande dropp, avlösande värkar i slutet vilket gav en flummig kystfas. Och det är då jag blir så häpen att du klarade det utan EDA!! Den värkpausen hade jag aldrig klarat mig utan, så stor eloge till dig som klarade det utan! Jag gick in med förhoppningen att klara mig utan men skyller på att jag va helt slut när tredje dygnet kom, så jag kan tänka mig hur fantastiskt det måste vara att klara det ÄNDÅ! SÅ GRYMT 😍
nouw.com/marcusdotter
mammashus
mammashus,
Tack, vad glad jag blev av det du skriver! Jag kan säga att det var så nära att jag bad om epidural, om inte krystvärkarna kommit när de gjorde vet jag inte om jag orkat mer. Tänk vad vi fick kämpa båda två, så länge! Du är så stark! ❤️
nouw.com/mammashus
Vera
,
Jag kan bara instämma med barnmorska och övriga, du gjorde precis rätt hela vägen! Är så stolt över dig!!❤️❤️ Många hade brutit ihop och gett upp, men du var så lugn och målmedveten! Ärligt, klarade du det, klarar du vad som helst!
Kommer aldrig glömma när du ringde o berättade att det var klart! Vilken lycka! Äntligen kom hon!! Älskar Er!!❤️❤️
mammashus
mammashus,
Tack fina, underbara mamma! 😊 Det kommer jag heller aldrig glömma, äntligen, äntligen kom hon! Den bästa känslan någonsin! Älskar dig! ❤️❤️
nouw.com/mammashus