Att komma hem från bb

Om vi går tillbaka till sista veckan av september förra året, på eftermiddagen den 25:e september närmare bestämt, skulle vi åka hem med Alicia från BB. Att säga att vi var trötta är en underdrift, efter en 56 timmar lång förlossning var jag helt slut, och M var inte mycket piggare. Lillan var också väldigt trött efter förlossningen, sov stora delar av tiden. Det kändes helt ofattbart att vi skulle åka hem med vår dotter, som en familj, min familj.

Det var en sådan obeskrivlig känsla att komma hem med lillan till huset, helt underbart, ofattbart. Vi gick runt i en bebisbubbla där hemma, turades om att gosa med lillan. Ms familj hade tagit hand om vår hund Freja när vi var på bb, och matat våra små katter, så på kvällen kom de förbi, tillsammans med en god vän till mig, min pappa och min bror. Lillan fick lite fina presenter, sedan åt vi pizza tillsammans. En lugn första dag hemma.

Lillan sov gott den natten, fortfarande helt slut efter förlossningen. Jag var också otroligt trött, men hade så svårt att sova. Brösten kändes som om de skulle explodera, det gick inte ens att sova på sidan så ömma var de. Dessutom snurrade många tankar i mitt huvud, jag kunde inte koppla av. Andas hon? Ska hon låta så? Kommer jag vakna om hon behöver mig? Måste jag väcka henne nu, det var länge sen hon åt?

Nästa dag skulle min mamma, mormor, morfar och farmor komma förbi. Jag känner såhär i efterhand att jag inte prioriterade rätt sådär de första dagarna, jag var irrationell. För visst var det viktigare att plocka iordning när lillan sov än att sova jag med innan gästerna kom? Likaså var tårarna nära hela tiden, så många hormoner i omlopp, känslorna låg på ytan. Jag kunde gråta av lycka när jag höll min lilla dotter i min famn, men även av att se diskhögen växa.

Det var en så underbar känsla när min familj träffade lillan för första gången. Så stort. Som jag längtat efter den dagen. Tårarna var nära hela tiden, jag var så otroligt lycklig. När mamma höll Alicia i sin famn för första gången, med tårarna rinnande ner för sina kinder, den bilden kommer jag aldrig glömma, alltid bära med mig i mitt hjärta. 

Den första veckan handlade om att lära känna varandra. Komma in i rollen som mamma och pappa. Lära sig amma, lära sig att söva lillan för natten, vad hon behövde, ja lära sig allt. För varje dag blev det lite lättare. Nu är hon en självklar del av min familj, av mig. 


Jennifer <3

  • Alicia

Gillar

Kommentarer

jagochjuno
jagochjuno,
Men åh så pluttig hon var?!
nouw.com/jagochjuno
mammashus
mammashus,
Ja hon var så liten!! Vad hände!? 😊
nouw.com/mammashus
alexandrabrunander
alexandrabrunander,
Vilken liten sötnos! 😊
nouw.com/alexandrabrunander
mammashus
mammashus,
IP: 82.99.3.229