Att sakna gravidmagen

För 1 år sedan igår var jag gravid i vecka 35. (34+2)

Tänk vad tiden går fort. För ett år sedan var jag gravid i vecka 35, med lilla älskade Alicia i magen. Fem (eller rättare sagt sju veckor skulle det visa sig) kvar tills det underbaraste mötet i hela mitt liv. I dag är hon hela 10 månader. 10 månader fyllda av så mycket kärlek, nya erfarenheter och bus, helt klart de bästa månaderna av mitt liv. Det känns som att det var igår lillan föddes, det är svårt att förstå att hon snart fyller 1 år. Att tiden kunde gå så snabbt hade jag ingen aning om, inte försen jag började räkna dagar, veckor och numera månader som lillan har funnits här hos oss.

Jag kan komma på mig själv att sakna att vara gravid. Att sakna den stora runda magen, men framför allt saknar jag sparkarna. De dagliga små påminnelserna av att vår skatt växte sig stor och stark där inne. Jag minns hur jag gick och smekte magen, puffade lite lätt och väntade på knuffen tillbaka där innifrån, det var lika underbart varje gång. Jag minns så tydligt den där eviga väntan, nedräkningen mot beräknad födelse. Hur stor varje liten milstolpe var, den otroliga glädjen över att var ett steg närmare sin lilla. Jag kan bara hoppas att vi får chansen att någon gång i framtiden få vara med om det igen.


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer

eschutz
eschutz,
De är såååå mysigt med alla sparkar varje dag ! Men jag väntar så ivrigt på att få träffa våran lilla bebis 😍💕👶🏼
nouw.com/eschutz
mammashus
mammashus,
Visst är det! 😍 Åh det förstår jag, jag längtade halvt ihjäl mig. 😄
nouw.com/mammashus
Mammanmilla
Mammanmilla,
Vet precis vad du menar. Jag saknar också magen emellanåt. Det är ju så mysigt 😊
nouw.com/mammanmilla