Bästa & värsta med tiden som nyförlöst

För snart ett år sedan föddes lilla Alicia. Här tänkte jag lista det som fastnat i mitt minne som det bästa och värsta av vår första tid tillsammans. Men såhär i efterhand så är alla positiva minnes så mycket tydligare än det negativa, de minnena bleknar allt mer.

Värsta:

X Smärta. Den första tiden hemma hade jag träningsvärk i varenda muskel i hela kroppen. Det värkte i muskler jag inte ens var medveten om att jag hade. Sen ska vi inte gå in på den andra smärtan allt för mycket. Tycker att det räcker om jag säger att jag satt väldigt bakåtlutat den första veckan hemma.

X Avslag. Inte det trevligaste direkt, bas nättrosor och bindor var verkligen bra den första tiden. Att blöda upp till 8 veckor är aldrig kul.

X Eftervärkar. Att man kan få värkar i samband med amning, när livmodern drar ihop sig igen är inget man pratar allt för ofta om. Inget kul, dock så var det ganska lindrigt för mig såhär den första gången. Men jag kunde verkligen känna hur livmodern drog ihop sig igen. Det är fantastiskt hur kroppen fungerar!

X Att gå på toaletten. Sveda och värk, svullet och ömmt. Att säga att jag var rädd för att gå på toaletten i början är inte en underdrift. Dessutom kan man råka ut för både inkontinens och förstoppning om man har otur.

X Mjölken rinner till. Ursch vad ont jag hade när mjölken rann till. Haha nästan så att jag hellre föder barn igen än går igenom det. Så svullna och ömma, stenhård, det var de som höll mig vaken den första tiden, inte vår lilla. Mjölkstockning kom också som ett brev på posten, fy! Dessutom alla hormoner som sätter en ur balans gör inte saken lättare. Trodde att jag var hormonell under graviditeten, men vänta bara...

X Nojor. Den första tiden oroade jag mig för det mesta, innan vi hade lärt känna varandra. Är hon hungrig? Ska jag väcka henne för att amma? För varm, för kall? Vad är det där för prick?Andas hon inte lite lustigt? Andas hon överhuvudtaget?

Bästa:

Vår bebis. Tänk att hon äntligen var här. Det var helt ofattbart, vi gick runt i vår bebisbubblan och var så lyckliga att vi knappt trodde det var sant. Jag kunde aldrig stirra mig mätt på henne, kunde sitta i timmar och studera minsta lilla rörelse.

Familj. Vi hade blivit en familj, så stort! Graviditeten, förlossningen och tiden efter, som en liten familj, har fört oss så nära varandra. Aldrig tidigare har vi varit så sammansvetsade, nu är det vi mot världen!

Amma. Den närhet vi delade när vi ammade är så ofattbart stor. En sådan kärlek. Att ge näring till sitt lilla barn, ha henne i sin famn, smeka henne över ryggen och lyssna på hennes tunga andetag, det finns inget större.

Hud mot hud. Den första tiden spenderade lillan liggande på sin mammas eller pappas bröstkorg. Hennes lilla huvud vilande över mitt hjärta, så hon hör dess lugna slag. Hennes andetag mot mina, hennes lilla, lilla kropp mot min. Så otroligt mysigt! Som jag längtar tillbaka till den första tiden. Alicia, du är den bästa som finns!


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229