I slutet av augusti kom vi äntligen iväg på min födelsedagsresa med okänd destination. När jag fyllde 30 år i mars fick jag nämligen en resa i present med okänd destination av min familj. Då min morfar i samma veva fyllde 80 år och min morbror fyllde 50 blev vi alla bjudna på denna okända resa, inklusive familjen, av min mamma med våra respektive. Men tyvärr satte Corona stopp för resan i våras men nu var det äntligen dags.

Vi fick instruktioner om vad vi skulle packa och var vi skulle mötas för att sedan samköra tillsammans. Totalt var vi fyra bilar, min familj i en, mamma med hennes fästman och mina morföräldrar i en, min morbror med familj i en och sedan en sista bil med min kusin med hennes man och min bror. Jag hade börjat misstänka vart vi var på väg men jag var inte helt hundra fören jag fick en bokningsbekräftelse på sms dagen innan avfärd...

Det blev en så mysig resa, även om vi inte alls hade tur med vädret. Hotellet var verkligen jättefint och låg vackert i skogen precis vid havet, och tjejerna hade en mysig våningssäng att sova i. Det första vi gjorde på hotellet var att besöka deras pool. En smart sak de kommit på pga. covid var att man fick boka poolbesöket, så att det inte skulle bli för många besökare där samtidigt. Likaså med hotell och besöket i parken såklart, så bra tycker jag.

Poolområdet var verkligen jättefint och tjejerna njöt för fullt av att upptäcka allt däri. Det fanns ett vattenfall och en slags grotta, en barnpool, bubbelpool, en ström och en utomhuspool. Strömmen älskade de och åkte varv på varv, den var i precis lagom fart för dem. Det var även roligt att det gick att simma ut till utomhuspoolen. Tjejerna tjöt av skratt och hoppade och plaskade för fullt, helt klart en upplevelse.

På kvällen mötes vi alla upp vid restaurangen och åt en gudomligt god middag. En riktigt trevlig kväll i trevligt sällskap, tack allesammans för en så lyckad resa! Mamma höll ett så fint födelsedags tal, det var så att jag blev tårögd. Vi åt och pratade hela kvällen, det var så kul att se alla igen, speciellt med tanke på att vi hållit lite extra avstånd och inte träffats lika ofta som vanligt under de rådande omständigheterna.

Allas säkerhet hade vi hela tiden i åtanke och vi försökte hålla avstånd så gott det gick och tvättade händerna noga. Efter en underbar hotellfrukost packade vi ihop våra saker och begav oss mot djurparken. Det var en lite annorlunda upplevelse att besöka djurparken under dessa tider, vi var noga med att hålla avstånd och det var en unik stämning i parken. Tex. Så var attraktionerna i bamses värld avstängda och det kändes lite som en spökstad där.

Regnet öste ner hela dagen men vi trotsade vädret och hade en mysig dag i parken ändå. Vi såg många djur till tjejernas glädje, det var så roligt att se dem så glada. Vi lyckades tajma så att vi fick se när björnarna matades, det var riktigt häftigt. Alicias favoritdjur var helt klart sälarna, vi stod länge och tittade på hur de simmade runt i vattnet, stundtals riktigt nära oss. Leona tyckte om elefanterna och tigrarna, så mäktiga djur!

Tack så otroligt mycket för denna helg, det betydde så mycket för mig! Så trevligt sällskap och en så häftig upplevelse, tack så jättemycket allesammans! Ni betyder massor för mig, och för tjejerna! Tack återigen!

Idag har vi varit gifta i fyra år. Vi har snart delat 15 år av våra liv tillsammans och fyra av de åren som gifta, det är helt ofattbart! Jag kan inte tänka mig att dela mitt liv med någon annan, du är min själsfrände, min andra halva, den som gör mig komplett. Du är min motsatt, min motpart som gör mig hel. Vi kompletterar varandra perfekt, när jag är svag delar du alltid med dig av din styrka och hjälper mig upp igen. När ditt tålamod tryter lugnar min närvaro ner dig. Du och barnen är mitt allt, min fasta punkt, min trygghet och mitt hem. Jag älskar dig av hela mitt hjärta!

Det känns helt ofattbart att det redan gått fyra år sedan den där magiska dagen. På den sista sommardagen, på vår dotters 1 årsdag, överraskade vi alla nära och kära med att gifta oss. Vi hade bjudit in för att fira vår älskade dotter, vilket vi självklart också gjorde, men sedan kom vi ut i bröllopskläder på ängen utanför gården där vi snart skulle gifta oss. När gästerna rundade gården och kom ut på ängen möttes de av ett valv täckt av rosor som vi snart skulle växla löften under. Min överraskade och tårögda pappa ledde mig sedan fram till valvet, till min blivande man...

Vissa blev mer överraskade än andra, men en sådan lyckad dag det blev! Tänk att vi nu fyra år senare inte längre är en familj på tre, utan en familj på fyra, och med en till liten påväg. Som vi längtar efter dig lilla bebis! Snart är vår familj komplett! Mycket kan hända på ett år, jag undrar vad de kommande åren har i tankarna för oss! Men jag vet att jag kan ta mig igenom vad som än händer bara jag har min älskade familj vid min sida. Jag har aldrig älskat någon så mycket som dig min älskade man, dig och våra underbara barn, ni betyder allt.

Fotograf på vårt bröllop var underbara: @annaochkameran @jagochjuno

För en månad sedan fyllde vårt lilla lejon tre år, och då firade vi det ordentligt med familjen. Vi passade även på att fira storasyster då de fyller år så tätt, hon fyller nämligen fem år idag. Vi kände att vi firar båda tillsammans medan de fortfarande är små och går med på det. Vi startade i varje fall dagen med frukost på sängen och lite sång och paket, både på Leonas födelsedag och idag på Alicias, det uppskattades verkligen kan jag säga.

På deras kalas hade vi fyllt hela vardagsrummet med ballonger och hängt upp lite girlanger i taket, det gjorde tjejerna så glada. När sedan alla nära och kära kom med mängder av paket så sken de som solen och njöt för fullt. Det var så roligt att se hur älskade de är, och hur mycket tjejerna älskar sin släkt. Vi fikade tillsammans på vårt hemmabakade fikabröd, Leonas favorit var chokladbollarna och Alicias favorit var min farmors sockerkaka.

När vi fikat klart sjöng vi för tjejerna och de fick öppna sina paket. De blev riktigt bortskämda, överrösta med fina paket, men det tycker jag de förtjänar, precis som alla barn. Tack alla som kom och förgyllde tjejernas dag! Och ett stort tack för alla fina presenter! Nästa år kanske det är dags för Alicia att ha ett eget kalas för sina kompisar, det tror jag hon skulle uppskatta! Idag blir det en liten lugnare dag. Efter frukost på sängen och paketöppning så blir det lite fika i eftermiddag tillsammans med familjen efter jobbet, det kommer bli så mysigt!

Idag hade Alicia tid för 5 års kontroll på BVC. Innan besöket satte vi oss tillsammans och tittade på bildspelet om besöket som finns på 1177s hemsida för att förbereda oss. Vi tittade även på en infofilm inför vaccinationen. Det var med nervösa men glada steg vi gick till besöket. Tänk, Alicias sista kontroll på bvc, nästa år är det skolsköterskan som tar över! Så fort tiden går, och vad stor Alicia börjar bli!

Alicia fick välja aktivitet på en tavla, först valde hon att rita medan jag och sjuksköterskan pratade. Förberedelser inför skolstarten. Det var mestadels frågor om Alicias hälsa, kost och allergier. Men Alicia är inte allergisk mot något som vi vet om, och har inte heller någon specialkost, så det gick ganska snabbt. Efter det valde hon att väga och mäta sig.

Numera är hon 111cm lång och väger 17,8 kg. På ett år har hon ökat 1 kilo i vikt och blivit 6,8 centimeter längre. En lång och smal tjej, på längden låg hon något över kurvan och på vikten en del under, så det var viktigt att vi höll koll på hennes vikt så hon inte går ner i vikt. Men hon äter bra så jag tror inte att det är någon fara, jag var likadan i hennes ålder.

Sedan var det dags att kolla synen, något de egentligen gör vid 4 årskontrollen, men sist blev sjuksköterskan inte nöjd med resultatet så vi fick göra testet igen. Hon fick ha på sig ett par glasögon som täckte för ena ögat och ha en skylt med olika bokstäver på i knät. Sjuksköterskan pekade sedan på olika bokstäver på tavlan medan Alicia fick peka på rätt bokstav på tavlan hon hade i knät. Alicia tyckte det var lite jobbigt det märktes men det gick bra, tills det var dags för de två sista raderna. De hade hon svårt att se, så nu är en remiss skickad till optikern, vi får se om hon behöver glasögon framöver.

Hon fick även en bok om hälsa som hon blev jätteglad över, så den ska vi läsa framöver. Sist valde hon att vaccinera sig, det märktes att hon var lite nervös. Alicia fick sitta i mitt knä medan hon fick sprutan, hon sa inte ett ljud när hon fick den, hon rykte inte ens till. Med ett plåster på så var det hela som bortglömt. Efteråt sa hon dock att det hade gjort lite ont, men det var inget som märktes på henne. Nu får vi se om hon får feber, jag hoppas att hon slipper!