Covid-19; Saga tre månader


Här kommer Sagas månadsbilder för hennes tredje månad här hos oss, något försenat. Så ofattbart fort tiden går! Den 24/4 blev Saga i varje fall tre hela månader. Det känns som att hon kom precis nyss och förgyllde våra liv med sin närvaro. Samtidigt är det så självklart att hon är en del av vår familj. Hon var och är den saknade pusselbiten som gör vår numera ganska stora familj komplett. Det är så självklart att just hon skulle komma till just oss, vår älskade lilla Saga.

Den senaste tiden har präglats av sjukdom här hemma, och det är därför som Sagas månadsbilder blev lite försenade den här gången. Som tur är har lilla Saga klarat sig men vi andra har turats om att må dåligt tyvärr. Det började för ungefär en månad sedan när Leona blev förkyld. Egentligen endast snorig, pigg och sitt vanliga glada jag i övrigt. Då Leona är för liten för att testa sig för Corona så testade jag mig i stället, då några i min familj hade fått covid-19, som tur är var jag inte smittad, just då i varje fall. Men vi höll oss hemma i två veckor, hoppades att snoret skulle försvinna och att vi övriga skulle komma undan bacillerna, men så blev inte fallet alls.

Trots att vi isolerade oss så gott vi kunde, så hittade bacillerna oss tillslut. Min man var ju tvungen att gå till arbetet under den här tiden, men i övrigt höll vi oss hemma, det underlättade verkligen att jag är mammaledig just nu. Jag gick endast till mataffären, med mask för säkerhets skull. Om det var Leona som smittade oss eller om vi fick med oss något hem är oklart, men för drygt två veckor sedan smög sig lite halsont på. Framåt natten steg febern och snart hade jag över 39 graders feber. Detta var en fredag, så vi isolerade oss över helgen och jag bokade tid för provtagning på måndagen. Min man stannade hemma den dagen och det var verkligen tur, för framåt natten började även han att må dåligt.

Jag var så nervös för vad provet skulle visa, och till min lättnad och förvåning var det negativt igen. Jag hade nu haft över 39 graders feber i 5 dagar, och den ville inte ge med sig. Frossa och värmeslag om vartannat, två pigga barn och ett spädbarn och helt utslagna föräldrar, det var inte en rolig vecka kan jag säga. Alicia hade feber en dag och kräktes, men sen mådde hon bra igen. Halsontet hade nu övergått i hosta för mig, lite lätt snorig men det var febern som var det jobbigaste tyckte jag. När jag hade haft feber i en vecka så valde jag att ringa läkarhuset och fick en tid förra fredagen för en undersökning på infektionskliniken.

Sänkan såg bra ut, syresättningen var bra, men mitt hjärta arbetade väldigt hårt. Jag fick ta ett nytt covid-19 prov, och skulle även detta vara negativt skulle vi göra fler undersökningar på måndagen för att se vad det var som var fel. Men det behövdes inte, den här gången var provet tyvärr positivt. Fy vilken hemsk känsla! Mitt hjärta stannade, men det kändes skönt att vi varit isolerade den senaste månaden i princip så att jag i varje fall inte smittat någon i tex en riskgrupp, det vill jag inte ha på mitt samvete! I början av veckan tog även min man ett prov och så klart var även han smittad...

Nu har ytterligare nästan en hel vecka gått och nu mår vi i varje fall mer eller mindre bra igen. Lite hosta har jag kvar, och jag känner mig trött i kroppen, men äntligen är vi på bättringsvägen! Fy, detta önskar jag ingen! Det är så viktigt att vi nu håller avstånd och visar hänsyn till varandra, förhoppningsvis vänder det snart nu när vaccinationerna har börjat! Håll i och håll ut!


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer