En tjurig bebis!?

Alicia drygt 4 månader.

För ett par dagar sedan, var jag ute på promenad med lillan i vagnen. Hon har alltid gillat att vara i vagnen, verkar tycka att det är mysigt däri under täcket med sin lilla gosekanin tätt intill. Hon brukar glatt studera alla ljusmönster som bildas i vagnens sufflett, eller jollrande sträcka sina små armar efter vagnens bläckfiskmobil. Oftast slutar det hela med att hon somnar av vagnens lugna gungande och den dagen var inget undantag.

När jag var påväg hem vaknade hon till, och verkade en aning missnöjd med livet. Hennes lilla underläpp började puta och mungiporna drogs neråt. Så har hon inte gjort sedan hon var nyfödd, då gjorde hon ibland den minen innan hon började gråta. Men den dagen såg hon så söt ut att jag kunde inte hålla mig för skratt. Då log även lillan ett vackert leende mot mig innan läppen åkte fram igen. Jag tänkte då att hon antagligen började bli hungrig och skyndade på stegen hemåt.

Men sedan dess har den där läppen letat sig fram titt som tätt, och lillan har de gångerna inte alls varit hungrig eller tjurig utan glad. Hon har upptäckt sin lilla underläpp! Och listat ut att jag dessutom tycker att hon ser så söt ut när hon gör så, lilla busungen. Hon kan inte hålla minen allt för länge innan även hon bryter ut i skratt. Nu bävar jag inför framtiden, hur ska jag kunna säga nej till de där valpögonen?


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229