Ett, två och stå!

Alicia har tidigare haft som gelé i sina små ben, knappt klarat av att stå i ens ett par sekunder. När jag hållit henne under armarna för att hjälpa henne att hitta balansen och lyfta lite av hennes tyngd så har ändå hennes små ben vikit sig direkt. Sitta däremot har gått mycket smidigare, det har fungerat hyfsat bra ganska tidigt. Nu sitter hon nästan själv, jag behöver knappt stödja henne, utan det är mer att hålla koll och vara beredd ifall hon skulle få för sig att slänga sig efter något spännande inom hennes synfält.

Men den senaste tiden har vi övat och övat på att stå, och nu börjar det hända grejer. Hon gör framsteg varje dag. Jag har börjat men en ny grej. Hon får sitta i mitt knä, med sina små fötter mot golvet. Jag håller mina händer i hennes armhålor, beredd att lyfta och stödja henne. Sedan säger jag ett, två och stå! Och hjälper henne sedan att ställa sig upp. För varje gång klarar hon av att stå en liten längre stund.

De första gångerna förstod hon inte riktigt vad det gick ut på, vad hon skulle göra. Men nu börjar hon oftast spänna benen redan innan jag ställer henne upp, beredd på att trycka ifrån från golvet. Från att bara kunnat stå i någon sekund kan hon nu stå i drygt en minut innan benen viker sig. Hon kan även hålla sig upprätt mot tex. en stol kortare stunder om jag hjälper henne att ställa sig upp. Jag behöver då knappt hålla upp henne, utan det är mer att stödja henne lite och vara beredd att fånga henne när benen inte orkar mer. Min duktiga lilla älskling!


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer