Förskole ångest

Ångesten är på max just nu. Helst av allt vill jag vara hemma med vår lilla för all framtid. Hon känns för liten för att börja på förskolan. Separationsångesten river i mig. Det känns som att lillan föddes igår, men i verkligheten har det gått drygt 13 månader sedan den underbara dagen. Det bästa året i mitt liv, året då vi fick lära känna dig min underbara lilla.

Tanken är att lillan kommer att gå så lite som möjligt på förskolan såhär i början. 15 timmar per vecka är tanken, mitt i veckan. Jag tänker kombinera arbete med mammadagar och förskolan framöver, allt för att dryga ut dagarna så länge som möjligt. Helst skulle jag vara hemma väldigt länge till med min älskade, men det är helt enkelt inte möjligt.

Det är dags att släppa på tyglarna lite, låta lillan testa sina vingar. Jag tror att det är bra för henne att träffa andra i hennes ålder. Lära sig nya saker, nya rutiner, nya utmaningar. En helt ny social verklighet. Hon kommer få testa på så mycket och lära sig desto mer. Det kommer bli lärorikt för henne att vara ifrån mig, hur tufft det än känns för mig.