Jag trodde hon slutat andas

När jag vaknade klockan 4 inatt fann jag lillan såhär i sin säng bredvid mig. Med ansiktet ner i madrassen.


Mitt hjärta stannade, och jag hann tänka allt för mycket innan jag la handen på hennes rygg och kände att hon andades. För första gången i sitt liv hade hon rullat runt till mage i sömnen, och låg och sov så i sin säng. Här fick jag beslutsångest igen, då jag läst att det inte är bra för små barn att sova på mage. Men efter lite rådfrågning i min mammagrupp tog jag bort hennes kudde och lät henne sova vidare, och hör och häpna, hon sov natten igenom.

Men vi går lite bakåt i tiden, tills gårdagens kväll. Lillan var inte pigg och lite gnällig för ovanlighetens skull. När det var dags att natta henne hade febern börjat stiga, jag hade troligtvis smittat henne med min förkylning. Hon somnade som en stock och sov så djupt när jag bäddat ner henne under en tunn filt. Mammas lilla älskling mådde inte bra. Några timmar senare, framåt 23 vaknade hon av febern som härjade i hennes lilla kropp. 

Alvedon, en ny blöja, lite mat i magen och sedan vaggsång efter vaggsång. Sakta men säkert sjönk febern igen, men det var tufft att se henne så påverkad av febern, hon bara hängde i min famn, som i dvala, men som tur är vid medvetande. Jag la henne till bröstet en sista gång för natten, hennes kropp så varm mot min. En brännhet liten hand mot mitt hjärta, men som snart svalnade något när hon somnade. Försiktigt bäddade jag ner henne i sin säng bredvid mig, hoppades att hon skulle få sova och må bättre när hon vaknade. 


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer