Kub testet

Den 2 februari 2017.

I början av februari hade jag tid för kub testet i Eksjö. Nervöst satt vi i väntrummet och höll varandra i handen medan vi väntade på vår tur. Trots att vi sett vårt lilla pyre för bara ett par veckor sedan var jag rädd att något skulle ha hänt, jag hade ju faktiskt småblödigt någon vecka tidigare. När den kalla gelén lades på magen kände jag mig på något konstigt sett lugn, det skulle nog gå bra det här.

Sekunden senare fick vi se en sprattlande mini på skärmen som gnuggade sig i ansiktet. Kärlek vid första ögonkastet! Allt såg så bra ut, men hon kunde se en vätska på ett ställe i livmodern. En bit från barnet som tur är, och barnmorskan trodde att det var gammalt blod eller någon vätska. Antagligen där jag blött tidigare. Så läskigt, men samtidigt lugnade hon mig. Och jag såg ju det lilla hjärtat slå och mini sprattla där inne, jag försökte fokusera på det i stället.

Då jag lämnat blodprovet inför kubtestet på inskrivningen bara ett par dagar tidigare kunde vi inte få svar direkt, utan de behövde mer tid på sig att analysera proverna. Men det barnmorskan kunde se på ultraljudet såg bra ut sa hon, så jag försökte att inte oroa mig. Det blev några långa dagars väntan innan telefonen ringde. Allt såg bra ut; låg risk för alla former av kromosomavvikelser. En stor sten lättade från mina axlar och jag kunde andas ut, för stunden. Vår lilla mini mådde bra där inne i värmen.



Tidsinställt pga. arbete.


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer