Mammas lilla tumsugare

Leona har till motsats från sin storasyster tagit napp. Ibland, på hennes villkor vill säga. Alicia totalvägrade både napp och nappflaska under hennes första levnadsår. Hur vi än lirkade, vad vi än försökte med så gick det bara inte. Hon spottades ut den, klöktes eller bara vägrade att öppna munnen.

Så jag tror ni förstår min lättnad när lillasyster godtagit nappen. Inte hela tiden, men det har varit skönt att ha som avlastning tex. när vi inte är hemma och hon behöver lite trygghet. Ett substitut till att amma, när vårt lilla lejon egentligen inte är hungrig utan bara tuttig. Men det har inte varit ofta det fungerat, hon har haft lite svårt att få till greppet ibland.

Fram tills för ett par veckor sedan har Leona i varjefall ibland tagit nappen ibland. Men den senaste tiden tuttar hon några sekunder på nappen innan hon spottar ut den igen. Ibland har hon till och med klökts, vilket inte har hänt tidigare. Men något annat har sakta tagit nappens plats. Hennes lilla tumme...

Leona har alltså börjat suga på tummen. Nappen väljs bort och istället väljer hon sin egna tumme. Det ser så mysigt ut och det syns att den ger henne trygghet om hon är lite orolig eller trött. Men det ska ju vara så mycket svårare att sluta med än en napp, så jag är allt annat än glad. Tummen går ju inte att ta ifrån henne eller gömma, så jag vet inte hur jag ska få henne att sluta. Någon som har något tips?