Mitt förtroende för sjukvården bleknar allt mer


Det kom aldrig något samtal från kvinnokliniken i veckan. Istället gick jag tillslut in och läste i min journal. Där hade en läkare noterat att hcgt i mitt blod fortsätter att sjunka, men saktare än förväntat. De gissade på att det skulle vara nollställt om två veckor, att jag skulle få ta ett nytt prov då. Och att jag har kvar tiden för kontroll framför allt av cystorna om 6 veckor. Sist hade läkaren skrivit att brev skickas ut till patienten. Anteckningen var signerad av en av de tidigare läkarna jag träffat, inte den som var så förstående sist. En läkare som antagligen inte har en aning om vad vi gått igenom och vad som jag blivit lovad.

Ingen hjälp, bara brutna löften. Och inte ens hyggligheten att ringa och lämna besked som de sagt. Den eviga väntan fortsätter, nu vill jag bara lämna det här bakom mig. Förhoppningsvis är hcgt nollställt i slutet av nästa vecka som läkarna gissar på, då finns det i varje fall en chans att min cykel kan komma igång igen. En chans att min kropp klarar av det här. Men det känns helt omänskligt att jag ska behöva gå runt med resterna av vårt älskade frö i magen i närmare två månader. Min kropp verkar ha lika svårt att släppa taget som jag har. Arg. Sårad. Frustrerad. Förkrossad.


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer