När tar den här mardrömmen slut?

I fredags fann jag mig själv sitta i det där väntrummet där jag aldrig ville behöva sätta min fot igen. Återigen den där eviga väntan på vårt öde. Nervöst matade jag Alicia med en banan medan jag väntade på min tur. Hela förra veckan hade jag sådan mensvärk, jag visste knappt vad jag skulle göra av mig själv. Otåligt väntade jag på mensen men en väldigt sparsam blödning tog ifrån mig hoppet om att min kropp skulle klara av att få ut de sista resterna efter vårt älskade frö.

Tillslut ringde jag kvinnokliniken återigen, och de bad mig komma in på en ny undersökning. Oron över att livmodern skulle vara infekterad rev i mig, likaså oron över vad vi ska ta oss till nu. Om läkaren skulle ta mig på allvar. Jag orkar inte gå och vänta mer, bära på resterna efter det barn som inte längre finns med oss, vars hjärta inte längre slår.

I fredags träffade jag den första förstående och bra läkaren hittills, och då är det ändå den femte under den här fruktansvärda resan. Nu har det gått ungefär fem långa veckor sedan missfallet, och det känns som att jag är tillbaka på ruta ett. Läkaren såg i princip inga förändringar sedan föregående ultraljud, det är fortfarande lika mycket rester kvar. Dessutom, minns ni den där inkompetenta läkaren jag råkade ut för sist? Han missade visst att nämna att jag har en drygt 4 centimeter stor cysta på min ena äggstock...

Det är troligtvis på grund av cystan jag har haft så ont den sista tiden, inte livmodern som jag gått och oroat mig för. Dessutom trodde hon precis som jag att min kropp behöver lite hjälp att få ut de sista resterna, att jag inte kan gå runt längre och bara vänta. Nu väntar vi bara på provsvaren, så länge de inte återgått till det normala kommer vi få lite hjälp nu i veckan. Äntligen!

Men så rädd och nervös jag är inför det här telefonsamtalet. Det är så delade känslor, helst vill jag ju inte ingripa överhuvud taget, jag vill att kroppen ska sköta det här själv och läka. Men det alternativet bleknar mer för varje dag som går utan att något händer. Fortfarande efter all denna tid visar graviditetstesten positivt, kan ni förstå vilken käftsmäll det känns som? Mitt hjärta brister varje gång. Det börjar bli dags att ingripa, frågan är bara hur. Kanske blir det piller eller skrapning, jag vet inte vilket som skrämmer mig mest.


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer

eschutz
eschutz,
Tänker på er 💕
nouw.com/eschutz
Vera
Vera,
😢❤️❤️😘
mammashus
mammashus,
❤️❤️
nouw.com/mammashus
IP: 82.99.3.229