Nu går vi ut bebisen!

Igår kväll tog vi en lång barnvagnspromenad ner till sjön i hopp om att få igång förlossningen. Trots att jag vet bättre kunde jag inte bara stanna hemma. Alicia låg nerbäddad i pyjamas i vagnen, med vällingen i högsta hugg. Tanken var att mitt stilla vaggande fram med vagnen skulle få henne att somna men inte blev det så. Hon låg klarvaken i vagnen och tittade på allt spännande som sakta passerade. För sakta går det nu, med min stora mage i vädret. Min man försökte hålla jämna steg där han gick med vår hund vid min sida. Men hela tiden tog hans långa ben honom framåt och framför mig, så han fick stanna in och vänta på sin höggravida fru.

Efter varje promenad, varje gång jag raster vår hund eller gör något liknande så tänds ett litet, litet hopp att det kanske ger lillasyster några idéer om att det är dags att komma ut till oss på utsidan. Jag vet ju att det inte hjälper, hon kommer när hon är redo. Med Alicia försökte vi med allt, trots det kom hon först 13 dagar över tiden. Så den här gången tänker jag ta det lite lugnare och vila upp mig så mycket det går, äta gott och mysa med min lilla familj innan vårt lilla lejon i magen bestämmer sig för att det är dags. Men jag kan ju inte låta bli att hoppas att en liten promenad gör lite skillnad i varje fall. Kom nu lillasyster! Vi längtar så!