Ställa klockan efter bebis

De oroliga kvällarna fortsätter. Eller oroliga och oroliga, lillan verkar sova så gott men ändå så vaknar hon titt som tätt just nu. Hon är inne i en fas där hon vaknar en gång i timmen tills vi går och lägger oss, såhär har det aldrig varit tidigare. Och det är verkligen en gång i timmen, jag skulle kunna ställa klockan efter henne just nu. En timme sover hon så sött innan hon vaknar med ett ledset litet gnyende, följt av ett gråtandes mammama.

Jag brukar ta upp hennes sovvarma kropp i min famn, vagga henne i mina armar. Sjunger mumlande vaggvisor mot hennes lilla panna. Snart blir hennes kropp tung i min famn, för det mesta inom fem minuter, men jag passar på att snosa lite extra, andas in bebisdoften och njuta av stunden. Det är en så speciell känsla det där. Att vara någons trygghet, någons mamma. Och inte vilken någon som helst utan till den viktigaste lilla personen i hela världen.

När jag väl kryper ner i min säng så brukar även lillan vakna igen ganska omgående. Så för första gången så har vi börjat samsova, tidigare har hon sovit hela nätterna i sin bedsidecrib. Jag sover helt stilla när hon ligger bredvid, så det känns tryggt. Dessutom har mammainstinkten väckt mig några gånger om mitt undermedvetna tyckt att M hamnat lite väl nära bebis i sömnen. Det är otroligt hur kroppen fungerar, hur den kan veta.

Jag skulle tro att min lilla älskling behöver sin mammas närhet lite extra just nu, och inte mig emot. Jag njuter av att ha henne vid min sida. Det är så mycket hon lär sig hela tiden, så mycket hon måste bearbeta på natten. En kropp som ständigt växer och små tänder som vill göra sig till känna, inte konstigt att det blir lite orolig sömn ibland. Men det är just det, det är en fas, en kort period av hennes liv. Snart är den över. Så jag passar på att njuta av vår lilla i min famn. 


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229