Vad har förändrats sedan jag blev mamma?

En hel del har förändrats sedan vår älskade lilla Alicia föddes. Det allra mesta till det bättre, men det är trots det en förändring. Nu har jag aldrig varit en sån som tex. festar varje helg, utan var redan innan en familjeorienterad tjej som älskar hemmakvällar. Därmed blev omställningen inte lika stor som det kanske blir för någon i en annan livssituation.

Så var det som jag förväntade mig att bli mamma? Ja, faktiskt var det så. Till och med bättre än vad jag förväntade mig. Jag älskar henne så ofattbart mycket. Det går inte ens att beskriva i ord. Alicia ger mitt liv mening. Det är för hennes skull jag gör allt jag gör. Så att hon ska ha någon att se upp till, att vara stolt över. Att hon senare i livet ska kunna se tillbaka på sin barndom med ett leende på läpparna.

Men allt är självklart inte sol och gröna skogar för den sakens skull. Det är tufft emellanåt. Sömnlösa nätter och oroliga dagar. Att vagga en ledsen bebis i famnen med magont mitt i natten, sjunga lugnande sånger om och om igen, allt för att liten ska må lite bättre. Numera bor hjärtat utanför kroppen och är därmed så mycket mer sårbart. Mår lillan dåligt, ja då mår även jag dåligt. Skulle något hända lillan skulle även jag gå under.

Oron är nu för tiden min ständiga följeslagare. Som mamma oroar jag mig för det mesta, även om det har lugnat ner sig lite i takt med att jag kommit in i min roll som mamma. Jag oroar mig för både stora och små saker. Allt från om pricken på hennes kind kan vara något farligt eller för stora saker som lillans framtid, om hon kommer trivas i skolan eller bli mobbad. Om hon kommer att bli lycklig, leva länge och uppnå alla sina drömmar och mål. Ja listan kan göras oändligt lång.

Jag kommer numera i andra hand. Alicia är prio ett, hennes behov går före mina. Det blir många kalla middagar, speciellt i början, för även liten var ju hungrig. Igen. Det är inte ofta jag kan sitta och äta min middag i lugn och ro, utan numera går det oftast snabbt. Liten kanske vaknar snart, eller blir hungrig eller kanske uttråkad. Men det är viktigt att försöka skapa en balans här, att inte glömma bort sig själv, trots att det kan vara svårt.

Långa sovmorgnar är numera ett avlägset minne. Det kan vara en tuff omställning i början. Det är tufft att inte få sova natten igenom i flera månader om man har otur. Vissa dagar går man i en trött dimma. Det tar på krafterna att inte få sova, men man får försöka tänka på att det bara är tillfälligt. Liten är nu snart 6 månader och sover oftast natten igenom, vilket känns väldigt skönt. Det vänder när man minns anar det!

Det är så mycket svårare nu att passa tider. Allt kräver noggrann planering och framförhållning. Att vara spontan finns inte just nu på kartan. Det kan ta ett par timmar i värsta fall att komma utanför dörren. Jag kan tro att vi är klara att ge oss i väg, lillan kan sitta i sin overall i babyskyddet när jag hör det jag minst av allt vill höra i den stunden, hur hon tar i för kung och fosterland. Då är det bara att ta upp henne igen, och börja om.

Jag har alltid älskat långa varma duschar, eller ett varmt bad. Men dessa är nu ett minne blott, det vill säga så länge inte M är hemma och kan hjälpa till. Snabba duschar med lillan utanför draperiet i babysittern är inte riktigt samma sak. Det händer relativt ofta att när jag står där med balsam i håret hör hur liten blir ledsen, då gäller det att skynda sig på. Det finns inte mycket som är jobbigare än att höra sin lilla älskling ledsen.

Men för mig väger plussidan så mycket tyngre än det negativa. Alicia är det bästa som har hänt mig, utan tvekan. Hon får mig att le varje dag, och ett leende från henne får mig att glömma vad det än är som tynger mitt sinne för stunden. Hon ger så mycket mer än hon tar. Jag älskar både henne och hennes pappa så oändligt mycket.


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer