Vägen till ett syskon

Lyckan blev kortvarig, nu hoppas vi på två nya streck i framtiden.

De svåraste ämnena att prata om är oftast de man behöver prata om för att kunna bearbeta och lägga allt bakom sig. Även om jag vet att detta alltid kommer vara en del av mig, av vår historia. Det här är mitt sätt att hantera all frustration, besvikelse och sorg över hela den här situationen. Jag känner att jag behöver skriva om hela den här resan både för att dokumentera alla medgångar och motgångar men även för att kunna komma vidare.

Jag har alltid drömt om att bli mamma, det har så länge jag kan minnas varit en av mina största önskningar. Det tog sin lilla tid innan vi äntligen fick ett plus på stickan den gången, och så många rädslor rev i mig innan dess. Tänk om vi inte kunde få barn? När lilla Alicia väl kom uppfylldes den drömmen och så mycket mer. Hon är mitt allt, jag skulle göra vad som helst för henne, jag älskar henne av hela mitt hjärta.

Men när lillan väl var här och vi upplevde hur underbart det är att ha henne i våra liv, ja då gav det oss ganska snabbt mersmak. Vi började fantisera om att ge Alicia ett syskon, någon att dela livets alla äventyr med. Någon gång runt februari i år, när Alicia var knappa fem månader gammal, pratade vi om att det kanske är dags för ett syskon. Men vi bestämde oss för att vänta en liten stund till, fokusera och njuta av lillan ett tag till.

Men snart blev drömmen allt för stor, och då det tidigare tagit en stund för oss att bli gravida bestämde vi oss att det var dags. Nu har det hunnit bli april och Alicia är sju månader gammal. Om vi hade blivit gravida där och då hade vi väntat en bebis i januari 2017, och det tyckte vi kändes som en lagom ålders skillnad dem emellan, även om vi inte trodde att det skulle gå så fort med tanke på vår historia.

Tiden gick och det blev sommar, min man var pappaledig och jag arbetade innan vi återigen bytte roller. Fyra månader passerade och i slutet av sommaren kände jag och lillan att det var dags att sluta amma. Lillan var nu runt 11 månader och vi ammade i princip bara någon enstaka gång på natten. Fokus låg helt och hållet på att sluta amma, men tillslut, i mitten av augusti, kom jag att tänka på att mensen var lite väl sen.

Jag bestämde mig för att göra ett test och inom några sekunder dök ett andra svagt streck upp på stickan. Vi skulle bli fyra! I mitten av april 2017 var vi beräknade och lyckan var totalt. Äntligen skulle Alicia få ett syskon! Jag kände mig så lättad att det hade gått relativt snabbt den här gången, på det stora hela var fyra månader inte så lång tid, speciellt med en liten busunge här hemma. Tiden gick och jag svävade på små rosa moln, men lyckan skulle bli kortvarig.

Det blev början av september och jag skulle precis gå in i vecka 9, det var två veckor innan vårt planerade bröllop, när jag började blöda lite grann. Inte mycket, men jag kände på mig att det här inte var bra. Den jobbigaste veckan i mitt liv följde, där vi slets mellan hopp och förtvivlan innan våra hjärtan tillslut krossades, vårt lilla frö fanns inte mer, himmelen hade fått en till ängel allt för tidigt.

Vi hoppar ytterligare nästan två månader fram i tiden, tills idag. Det har tagit tid för min kropp att läka, och fortfarande är det än bit kvar att gå. Min kropp hade lika svårt att släppa taget om det lilla livet som jag. Men sakta börjar det äntligen ljusna. I början av veckan fick jag beskedet att alla graviditetshormoner äntligen är ute ur mitt system. Äntligen kan min kropp börja läka och kanske kan vi snart lägga den här mardrömmen bakom oss. Nu håller vi tummarna att det snart dyker upp två nya streck på stickan, och att det den gången går hela vägen.


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer

Jenniferssynpalivet
Jenniferssynpalivet,
Styrke kram 🌸❤️
nouw.com/jenniferssynpalivet
mammashus
mammashus,
eswensson
eswensson,
Kram 🌸💕
nouw.com/eswensson
IP: 82.99.3.229