Vecka 6-7

10/5 - 23/5 2020.

Varje vecka under graviditeten har jag skrivit ner mina symptom och funderingar och även fotograferat min växande mage. Allt för att ha något att titta tillbaka på senare och minnas alla detaljer. Jag hoppas ni tycker det är lika roligt som jag att följa med i varje steg i den här resan mot ett syskon till Alicia och Leona!

Tiden har aldrig gått såhär sakta innan. Jag hoppas bara att vi snart kommer till de lite mer säkra veckorna så att vi kan andas ut lite. Just nu är jag konstant rädd för att något ska hända igen. Försöker fokusera på att vi väntar ett barn inte ett missfall, men det är så svårt! Men jag försöker hålla mig sysselsatt och tänka på annat så gott det går. Försöker fokusera på att jag har en bra magkänsla den här gången.

Embryot är nu mellan 4 och 7 millimeter. Ett anlag till hjärna börjar växa fram. Drygt tre veckor efter befruktningen börjar hjärtat, som inte är större än ett vallmofrö, att slå för egen kraft. I slutet av den 6e graviditetsveckan börjar blodomloppet att fungera. De inre organen som magsäcken, tarmarna och njurarna är på väg att bildas. Armar och ben utvecklas. Käken och munnen utvecklas och det finns tio tandanlag i båda käkarna. Fosterhinnorna har när du är gravid i vecka 6 bildats, men än så länge finns i stort sett inget fostervatten. Navelsträngen är än så länge inte färdigutvecklad. Den ska växa så den blir lång och elastisk och kommer att omges av ett lager av skyddande gelé för att tåla alla barnets rörelser senare under graviditeten.

Jag har fortfarande inte många symptom, men en bra känsla i kroppen, jag hoppas det fortsätter så. Den här veckan har jag fått känna på lite lätt foglossning, men i slutet av vecka sju har det symptomet lagt sig. Annars är jag lite täppt i näsan, väldigt törstig, känner att hjärtat arbetar mer och får huvudvärk då och då. På kvällarna kan jag bli lite svullen om magen, så mysigt, även om jag vet att det bara är tarmar än så länge. Och ett litet litet blåbär.

Jag har fortfarande svårt att förstå att det är sant, jag känner mig inte speciellt gravid än. Brösten har ömmat litegrann. Lite extra trött har jag också allt varit framåt kvällarna, men nu verkligen letar jag symptom. Jag skulle gissa att förr eller senare så drabbas jag desto starkare. Jag hoppas verkligen att allt går vägen nu. Jag känner mig orolig över att något ska gå fel igen. Jag ska försöka att inte tänka på det, utan att njuta av graviditeten. När jag väl får se vår lilla mini med ultraljud, se det lilla hjärtat slå, då kommer jag känna mig lite lugnare. Jag längtar efter att få känna små sparkar inifrån magen igen, att få se den växa, och självklart att få hålla vår lilla bebis i min famn.


Jennifer <3

Gillar

Kommentarer